Det är någonting som är speciellt med måndagsmorgonen, annars brukar det gå att rulla ur sängen men idag var man fast. Jag är så himla trött, men nu är jag vaken. Jag har just börjat att frukost. Jag minns i somras då jag var på konfirmationsläger, då var man trött på morgonen efter en kväll/natt spring utomhus.

    Men där var det mysigt att gå upp eftersom man visste att det skulle bli en bra dag. Alla kompisar som man hela tiden hade nära sig var väldigt trevligt. Jag minns när vi skulle skiljas ifrån varandra, usch det var så hemskt. Jag längtar verkligen efter alla som var på Brevik.

    Om jag har det svårt någon gång i livet, brukar jag tänkta tillbaka på dessa fina dagar som fyllde mitt sommarlov. Jag brukar också försöka att njuta av allt bra som finns, jag vet att det är väldigt svårt när världen är emot den. Men alla i hela världen är inte emot dig, men jag tror inte HELA världen emot dig. Det finns någon som alltid vill stötta dig när du har det svårt. Minnesreglen, att försöka hitta glada stunder i sorgen.